Vought F-8 Crusader var den första hangarfartygsbaserade jaktflygplanet som designades på 50-talet och uppnådde överljudsflygförmåga. Tack vare en Pratt Whitney turbojetmotor med efterbrännkammare kunde den nå hastigheter över 1,8 Mach. Den togs i tjänst i slutet av 50-talet med jakteskadrar från USA:s flotta och marinkår för att ersätta den föråldrade Vought F7U Cutlass. F-8E hade god operativ livslängd och användes regelbundet av USA fram till Vietnamkriget. Beväpnad med fyra 20 mm automatkanoner monterade på sidorna av den stora främre luftintaget kunde den bära olika typer av vapenlast. Denna förmåga gav den hög grad av operationell flexibilitet under uppdrag som utnyttjade luft-luft-missiler, raketer och bomber. Eftersom den var beväpnad med kanoner, till skillnad från de mer moderna och avancerade tidiga versionerna av F-4 Phantom II som var bestyckade med missiler, kallade piloterna Crusadern för 'Den siste skytten'. Flygplanet användes även av en jakteskader från den franska flottan.